Gott nytt år!

GOTT NYTT ÅR!

Önskar jag alla bokbloggarvänner 

och tack för ett givande 2011 med spännande inlägg och kommentarer

med hopp om ett ännu bättre bokbloggar år 2012

Nordisk läsutmaning - Island

Nu är det Islands tur att läsutmanas på initiativ av dantesbibliotek.se som föreslår att vi varje månad läser en nordisk författare fram till bokmässan i september. 2012 är det ju nordiskt på temat.
Jag har läst Gyrdir Eliasson - Bland träden som i år vann Nordiska rådets litteraturpris.
Bland träden är en novellsamling som består 47 korta noveller där  Eliasson fångar vardagens ögonblick på ett slående sätt. Jag som vanligtvis inte tycker om att läsa noveller för att jag vill ha en större helhet i läsandet drogs in i Eliassons sätt att beskriva de ibland något prosaiska mänskliga situationer.En mycket läsvärd novellsamling.
Nordiska rådets pris fick Eliasson: "för en stilistiskt högstående ordkonst som skildrar inre  och yttre hot i dialog med världslitteraturen".

Årets sista månadsrapport- december

I december blev det ganska mycket läst för min del. Mycket tack vare en envis förkylning som höll mig hemma i en vecka.

Vi ses på Place de la Sorbonne - Justine Levy
En ovärdig dotter - Justine Levy
Anna Karenina - Lev Tolstoj
Välkommen till den här världen - Amanda Svensson
Kartan och landskapet - Michel Houllebecq
Rebecca - Daphne de Maurier
Min Kamp 3 - Karl-Ove Knausgård


Månadens bästa: Båda böckerna av Justine Levy tyckte jag mycket om. En gripande skildring om en mor som inte är som andra. Rebecca var också mycket läsvärd och även Kartan och landskapet.

Månadens klassiker: Anna Karenina. Den läste jag ut i december men påbörjade i oktober.

Månadens tummen ner: Amanda Svensson. Jag läste faktiskt inte ut hela boken. Den var för fjortisaktig och speedad för min del trots att språket stundtals är både moget och bildat.

Månadens suck: Min kamp 3 som inte är utläst ännu.... men den känns både långsam och seg. Jag läser några sidor och tar en paus och så håller jag på. Men eftersom jag så otroligt mycket har tyckt om Kamp 1-2 så hoppas jag att Kamp 3 ska ta en vändning och bli en riktig blandvändare.

Årets bästa böcker

Nu är det dags att göra en summering över det gångna läsåret. Vilka har varit de största läsupplevelserna och de bästa böckerna?
Jag har läst 74 böcker. Det brukar bli något fler närmare 100 om året,  men många böcker har varit några tegelstenar så det förklarar väl att det blivit färre till antalet.

Följande böcker tycker jag har varit de bästa jag har läst i år:

Ru, Kim Thuy
Dödssynden, Harper Lee
Hemligheten, Philippe Gimbert
Yarden, Kristian Lundberg
Huset Buddenbrook, Thomas Mann
Jupiters öga - Oline Stig
Berätta för mig, David Grossman
Och allt skall vara kärlek, Kristian Lundberg
Det stora huset, Nicole Krauss
Min kamp 2, Karl-Ove Knausgård
Jane Eyre. Charlotte Brontë
Anna Karenina - Lev Tolstoj
Huset du älskade - Tatiana de Rosnay
Amulett, Roberto Bolaño
Emma och Uno, Märta Tikkanen
Livet börjar på fredag, Ioana Parvulescu
Korparna, Thomas Bannerhed
Kartan och landskapet, Michel Houllebecq
Rebecca, Daphne du Maurier

Har ni några favoriter från 2011

Rebecca - Daphne du Maurier

Det händer att jag blir helt besatt av att jag måste läsa en viss bok som jag har hört något om eller en bok som ständigt återkommer till mig. Rebecka av Daphne du Maurier är just en sådann bok som jag så länge velat läsa men inte kommit till skott.
När jag i somras var i Paris och läste i en fransk tidning en intervju med Tatiana de Rosnay (ni vet hon som har skrivit Saras nyckel, Bumerang och Huset du älskade och också en av mina favoritförfattare just nu) berättade hon just att Rebecca är en av de böcker som gjort starkast intryck på henne. Då bestämde jag mig att den boken ska jag läsa nu. Det visade sig att den boken inte var helt lätt att få tag i. Efter idogt sökande hittade jag den på www.antikvariat.net. Ett gammalt exemplar från 1939 då boken kom ut på svenska där de gamla pluralverbändelserna finns kvar som kommo och voro osv. Jag brukar störa mig på dessa ändelser nuförtiden. Men de vållade inga större problem i läsandet
Rebecca berättas ur en ung, enkel flickas perspektiv. Hon får har inget namn boken igenom. Hon arbetar som sällskapsdam åt en förmögen amerikanska på franska Rivieran. Där träffar hon den välbärgade Maxim de Winter som nyligen blivit änkling. Maxim friar till flickan som trots att han är betydligt äldre än hon besvarar  frieriet. Efter giftemål, smekmånad i Italien åker de till England till Maxim gods Maderley och bosätter sig där.
Här dyker Rebecca upp som är Maxims nyligen avlidna hustru och som dött under mystiska omständigheter. Några av tjänstefolken behandlar den nya hustrun väl men Mrs Danvers som var Rebeccas mer personliga betjänt var besatt av Rebecca och fortsatte att vårda hennes tillhörigheter som om hon fortfarande levde. Mrs Danvers har något eleakt, skrämmnade och obehaglig över sig och gör allt för att den nya hustrun ska vantrivas. Hon jämför den nya hustrun med Rebecca som hade stil, var intelligent och var vacker. Rebeccas andeväsen svävar kusligt kvar i huset. Den nya hustrun känner sig både oälskad och ovälkommen till sitt nya hem.
Eftersom bokens titel är Rebecca och Rebecca är död sedan ett år tillbaka förstår man som läsare att hon har ett avgörande roll i boken och det har hon när boken mot slutet går över till att bli en kriminalliknande historia då är det definitiv svårt att släppa boken.
Det här är en av de mest spännande böcker jag har läst. En riktig bladvändare. Det ligger bådet ett spökligt och ett mystidkt skimmer över handlingen med personer som dyker upp och lämnar krypiska avtryck.
In till sista sidan hålls läsaren på spänn ända till det oväntade slutet. Den här boken måste läsas.
Alfred Hitchock har filmatiserat boken 1940 och för den fått en Oscar.

Nytt från Natur & kultur

Mitt i julruschen ramlade det ner i brevlådan en bok från Natur och kultur; Besatt av Elif Batuman med underrubriken: Äventyr med ryska böcker och männiksorna som läser dem.
Besatt är en blandning av resekildring, memoarer och litteraturkritik genom den ryska litteraturen.
Jag har bara läst inledningen ännu men det är en bok som jag känner att jag vill kasta mig in i direkt. En bok för bokälskare. En bok om böcker och läsande.
Elif Batuman, 1977, är amerikansk författare, forskare och journalist. Hon har examen från Harvard och Stanford där hon också undervisat.
 Recension kommer om några dagar.

Juldagsläsning

Idag ägnar jag hela dagen åt  läsning med paus för en promenad och lite julmiddag tillsammans med familjen.
Karl-Ove Knausgård - Kamp 3 låg i ett hårt paket. Efterlängtad läsning.
Vad har ni fått för böcker och vad läser ni i jul?

Mina julklapps böcker

Nästan alla som jag ger en julklapp till får en bok av mig stora som små. 

Här är min "geborthög". Det spanska grammatiken får sonen som jobbar på med sin spanska på gymnasiet.

GOD JUL

alla bokbloggare och hoppas ni får riktigt bra böcker i era paket och många sköna lässtunder under juldagarna

Intressant om fransk bokhöst

I Svenska Dagbladets understreckare idag skriver Kristoffer Leandoer en intressant artikel om franska författare som fått stor uppmärksamhet och priser.  För mig som älskar att läsa franskt, dock i översättning då min franska är alltför klen, ser att det finns en mängd franska böcker som kommit ut i höst. Både Carole Martinez och  Marie Darrieussecq  har kommit ut med nya böcker. Carole Martinez som på svenska kom ut med Det broderade hjärtat för något år sedan är mycket läsvärd. I år nominerades hon till Goncourt priset för Du domainedes Murmures. En författare som nämns i artikeln är belgiskan Diane Meur, som skrivit en äventyrsroman, Les villes de la plaine, om tolkning som enligt Kristoffer Leandoer är årets stora överraskning alltså en bok att lägga på minnet. Läs hela artikeln här

Kartan och landskapet - Michel Houllebecq

Kritikerna säger att Kartan och landskapet är en av de mest normala böcker som  den ständigt provocerande Michel Houllebecq har skrivit. Ja kanske, jag kan inte bedöma det men om man jämför med Elementarpartiklarna som jag läste för ungefär 10 år sedan som var späckad med sexscener i olika former så är Kartan och landskapet ganska befriat från detta.
Huvudpersonen i Kartan och landskapet är Jed Martin som är konstnär och gjort sig känd för att fotografera Michelinkartor. Han lever ensam i Paris och till sin åldrande far har han ett plikttroget och avståndstagande förhållande. Hans mor tog livet av sig när Jed var liten och varför har aldrig diskuterats.
Plötsligt dyker författaren Houllebecq upp i romanen i form av en blev grådaskig människofientlig ensamvarg som gillar argentinskt vin och bor på Irland. Han får uppdrag att skriva en katalogtext till en utställning Jeds gallerist ska ha. Han blir rikligt avlönad och dessutom frågar Jed om han kan avporträttera honom och tavlan får Houllebecq behålla.
En tid senare hittas Houllebecq brutalt mördad och tavlan stulen. Romanen tar nu en nyvändning från att handla om en konstnärs något trista liv till att bli en dektektivroman där Houllebecq driver med spänningsgenrens olika grepp; de ständigt kaffedrickande poliserna och att hamna på oväntade platser för att hitta brottslingen.
I Michelle Houllebecq romaner är inget självklart han tar oss till oväntade platser och situationer och gäckar läsaren med med det oförutsedda. Som läsare känner man ett driv att fortsätta läsa för att se hur det går in i de mest absurda situationer.
I denna roman är döden ett ämne som återkommer. Människans mål är döden som vi oundvikligt går emot oavsett om det är en naturligt död eller man dör av sjukdom. Även den självvalda döden tas upp och mord.
När Michele Houllebecq själv dyker upp som en tongivande gestalt i boken blir det lite märkligt. Jag brukar inte vara så förtjust när författaren ger sig själv en roll i sin egen roman. Det blir något egofixerat och kocketterande över det hela och som läsare tappar man författarperspektivet, vem håller i pennan. Men visst är boken mycket läsvärd och underhållande.
För Kartan och landskapet fick Michel Houllebecq Goncourtpriset 2010

Tematrio - jullovsläsning

Denna vecka frågar Lyran om vilka tegelstenar vi önskar läsa eller har läst.

För det mesta tycker jag att tegelstenar är för tjocka att läsa och jag drar mig för att läsa dem, mest för att det tar för lång tid. Men är det en tegelsten som jag verkligen vill läsa då läser jag den. Jag har några i min läshög som väntar på att blir lästa. Julen är just en sådan tid då det passar att läsa extratjocka böcker:

1. Bergtagen - Thomas Mann.
Jag köpte den i höstas när den kom ut men ännu inte hunnit läsa den.

2. 2666 -Roberto Bolaño. Den boken har legat alldeles för länge och väntat på att bli läst. Jag vet inte varför jag drar mig. Jag tycker verkligen om allt Roberto Bolaño skriver.

3. Krig och fred - Lev Tolstoj. 
Krig och fred har jag länge velat läsa men ännu inte kommit till skott. Jag vill läsa den för att den ofta nämns som en stor bok, en bok som man helt enkelt måste ha läst.

Några fördelar

Efter att ha legat till sängs med hög feber och bronkit kan jag i alla fall summera veckan med att ur läshänseende har det inte varit något nackdel. 7 böcker har blivit lästa. Recensions ex, hyllvärmare och en klassiker som jag till slut läste ut  och något bibliotektsbok har jag hunnit med. Läshögen har sjunkit och mina läslistor har minskat. Snart kanske köpstoppen kan hävas och jag kan spana in bakom bokhorisonterna om något nytt spännande finns att läsa.

Oss bokbloggare emellan

Titt som tätt dimper det ner recensions ex i brevlådan. Ibland blir jag tillfrågad på min mail om jag vill recensera böcker. Jag som har som en liten specialnisch att jag tycker om att läsa debutanter. Det har jag gjort väldigt länge. När jag blir tillfrågad vill jag självklart läsa boken och skriva något om den.

....men  hur gör ni när ni får förfrågan om att recensera en bok och ni upptäcker att boken inte är er kopp te eller att den t o m är dålig både till innehållet och språkligt? Utför ni de utlovade recensionen och plockar fram det som är hållbart i boken eller skriver ni precis från hjärtat vad ni tycker? Ibland kan det vara svårt att förhålla sig trots att man som bokbloggare vill vara något av en kulturbärare och föra fram böcker som kanske inte kommer fram på annat sätt.

Boktolva 2012

Enligt O  frågar om vilka författare vi vill läsa under 2012.
Jag har ännu inte tittat i några bokkataloger för nästa år, men trots det finns det en mängd författare som jag önskar ta mig en närmare titt på.
Här är min lista över författare som jag tänker läsa 2012:

Delphine de Vigan
Jonathan Franzén
Joan Didion
Tatiana de Rosnay
Roberto Bolaño
Colm Toibin
Thomas Mann
Laurence Cossé
Emely Brontë
Hanne Örstavik
Kader Abdolah
Joyce Carol Oates
 Jeffrey Eugenides

Vilka författare vill ni läsa nästa år?

Äntligen utläst

"Alla lyckliga familjer liknar varandra, varje olycklig familjär olycklig på sitt eget vis", så  böjar en av litteraturhistoriens giganter Anna Karenina - Lev Tolstoj.
En bok på 880 sidor och som väger minst ett kilo tar sin tid att ta sig igenom men nu är den utläst. Anna Karenina har nyöversätts av Ulla Roseen där språket känns både modernt och tillgängligt.
Handlingen i Anna Karenina som kom ut 1877 är för de flesta välkänd. Anna Karenina som är olyckligt gift med den  tråkige byråkraten Aleksej Aleksandrovitj. Tillsammans har de sonen Serjozja. På en bal träffar Anna ungkarlen, greven Vronskij. Hon blir handlöst förälskad i honom och lämnar sin man. Hon tillåts inte av sin man att träffa sin son. Hon blir gravid och föder en dotter och håller själv på att stryka med i en lång och utdragen förlossning. Hon hamnar i psykisk obalans och tvivlar på sig själv och sin kärlek och Vronskijs kärlek. Till slut drivs hon mot sin egen undergång.
Nu när jag läser om Anna Karenina så här efter kanske 30 år upplever jag romanen på ett annat sätt. Trots bokens digra omfång på 880 sidor är det mycket lite som egentligen handlar om Anna Karenin. Vad som tar mer utrymme är om Levin och hans liv som jordbrukare. Passager som för mig blir lätt uttråkande att läsa om. Jag observerar också att Anna Karenin inte dyker upp i boken förrän på sid 77. I dessa utvikningar över det ryska jordbrukssamhället och om människor i den ryska societen beskrivs männen betydligt mer utförligt medan kvinnorna får en mer stereotyp behandling.

Frågan jag har inom mig nu efter att ha läst Anna Karenina är om boken hade fått samma genomslagskraft om Anna inte hade tagit livet av sig.

Förbereder julens läsning

Varje ju ända sedan tonåren brukar jag planera min bokläsning väldigt medvetet under julen. Jag vill ha en fullständig läsupplevelse i juletid. De där dagarna efter allt julkaos, de där dagarna när inga krav ställs utan det finns en oändlig massa lästid. Just dessa dagar som är de bästa läsdagar på hela året måste det vara en jättebra bok att läsa, en bok som jag har längtat att hugga in i.
Just nu planerar jag dessa dagar. Jag ser till att ha läst ut pågående böcker så att det är utlästa senast den 24 december på morgonen för att påbörja julboken på julaftons natten. I bästa fall har jag fått någon bok i julklapp annars har jag några på lut.
I år hoppas jag få Min kamp 3 som är utsedd till min julbok 2011. Jag har också önskat mig Richard Yates - Cold spring harbor.
Har ni några favoriter som ska läsas i jul?

Livet börjar på fredag - Ioana Parvulescu

Ibland när jag läser böcker får lust att besöka den plats där boken jag läser utspelar sig. Livet börjar på fredag av Ioana Parvulescu är just en sådan bok. Handlingen utspelas i Bukarest de sista13 dagarna 1897. Elektriciteten är ännu ej uppfunnen och korsetterna har man upptäckt är skönare att vara utan. Det är en stad som lever och ett myller av människor och liv.
Livet börjar på fredag är en bok inte helt lätt att komma in i. Människor ur olika samhällsskikt presenteras och det är i början svårt att hålla reda på alla, men ju längre in i romanen vi kommer så faller saker och ting på plats.
Här möter vi Costache, polisen, Dr Margulis och hans dottersom skriver dagbok och läserVanity fair och har kärleksbekymmer, redaktören från en av stadens konkurrerande tidningar och budkillen Nico som är med överallt, med många fler, ett väl sammansatt persongalleri som belyser samhället de lever i.
Det som bekymrar människorna i staden är en lätt förvirrad man som dyker upp i färglada skor som man inte vet är falskmyntare eller hederlig.
Boken är berättartekniskt skriven så att fler personer i staden ger sin röst och sin version till det som händer och bidrar till att boken får olika berättarperspektiv.
Det är är en mycket läsvärd bok av en författare som jag vill se mer av.
Boken är utgiven av förlaget 2244.

Tematrio -Nobelpristagare

Denna vecka efterfrågar Lyran om tre Nobelpristagare i litteratur som är favoriter.
Då måste jag tänka lite. Det finns en hel brunn att ösa ur och att välja tre favoriter gör man kanske inte i brådrasket. Många har jag ännu inte läst, men de tre som först kommer upp är:

1. Herta Müller kan jag inte låta blir att ta med. Mest för hennes rika språk.

2. Gabriel Garcia Marquez,måste jag naturligtvis ha med. Så många fantastiska böcker som han har skrivit bl a Kärlek i kolerans tid och Hundra år av ensamhet.

3. John Steinbeck, jag hade en period i ungdomen när jag slukade allt som Steinbeck skrev. Öster om Eden, Vredens druvor och Möss o människor som visade hur de fattiga lantarbetarna i USA kämpade, även Buss på villovägar som är lite mer lättsam var bra.

Vilka är era nobelprisfavoriter?